söndag 27 maj 2018

Dags att bränna texter?

Jag tror att det var någon gång under vintern 1967–1968 som jag började skriva på allvar, med avsikten att det skulle resultera i en roman. Jag hade skrivit en del innan dess, mest dikter och vistexter. Ett problem var att jag inte visste vad jag ville skriva. Ett annat problem var den smärtsamma insikten att jag skrev förfärligt dåligt. Jag hamnade i någon sorts nollställning där jag kände mig tvingad att plocka fram mina gamla grammatikböcker från olika skolor.

Några månader tidigare hade jag blivit lämnad av den tjej jag älskade, åtminstone trodde jag att jag älskade henne. Egentligen var det den kärlekshistorien jag ville berätta, men det blev inte så mycket av det. Det var alltför privat och gjorde för ont.

Vid den tiden delade jag lägenhet med två vänner på Södermalm i Stockholm. Vi hyrde en fyrarummare i ett rivningshus. Jag vill minnas att hyran var 365 kronor i månaden. Jag var arbetslös och pank ganska ofta, och ganska hungrig emellanåt. En gång stal jag ett paket påläggskorv i en Sabisaffär på Götgatan, blev upptäckt av en kvinnlig butikskontrollant som blev så nervös att hon nästan inte kunde skriva rapporten. Korvpaketet kostade 1,68 kronor; böterna för mitt kriminella beteende uppgick till 60 kronor. Polisförhöret skedde per telefon.

Till slut tog jag mod till mig, bet huvudet av skammen och besökte ett socialkontor på Hornsgatan. Det var första gången i mitt liv som jag gjorde det, men inte den sista. Där beskrev jag min situation för en vänlig socialassistent, som sa att jag var i min fulla rätt att söka socialbidrag. En tid senare fann jag på ett antikvariat en diktsamling skriven av henne. Den finns fortfarande i min bokhylla. Hon beviljade mig en liten summa pengar, jag minns inte storleken. Med slantar på fickan gick jag raka vägen till en restaurang som låg i hörnet Hornbruksgatan och Borgargatan. Där blev det en starköl med pyttipanna. Det smakade ljuvligt!

Det har gått ungefär 50 år sedan dess. Under de åren har jag aldrig upphört att skriva för mer än kortare perioder. Någon roman att lämna in till något förlag har det aldrig blivit. Men många tusen sidor har det blivit.

För en tid sedan plockade jag fram en pärm där de tidigaste texterna från den tiden finns samlade. Nu läser jag i den. Jag har länge funderat på att börja bränna vad jag skrivit. Det finns en plats högst uppe på Ormberget där jag kanske kan elda vid tjänlig väderlek. Men först vill jag titta lite på vad det är jag har åstadkommit under de här 50 åren av skrivande. Kanske finns det något som är värt att spara …

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar